17 September 2008: Globe Theatre, Stockholm, Sweden

From WikiColdplay

Contents 1 Setlist 2 Photos 3 Videos 4 Discussion 5 Fan Reviews 6 Media Reviews

Setlist

1. Life In Technicolor
2. Violet Hill
3. Clocks
4. In My Place
5. Speed Of Sound
6. Cemeteries Of London
7. Chinese Sleep Chant
8. 42
9. Fix You
10. Strawberry Swing
11. God Put A Smile Upon Your Face (techno version)
12. Talk (partial - techno version)
13. The Hardest Part (piano - Chris)
14. Postcards From Far Away (piano instrumental)
15. Viva La Vida
16. Lost!
17. The Scientist (acoustic)
18. Death Will Never Conquer (acoustic - Will singing)
19. Viva La Vida (remix interlude)
    First Encore
20. Politik
21. Lovers In Japan
22. Death And All His Friends
    Second Encore
23. Yellow
24. The Escapist

Photos

Photos from this show can be found at Coldplaying.com in the Gallery thread for Stockholm. http://www.coldplaying.com/forum/gallery/showgallery.php/cat/1537

Videos

Videos from this show can be found in the first post of the Coldplaying forum live thread for this show at http://www.coldplaying.com/forum/showthread.php?t=45905

Discussion

All post-show discussion for this show at the forum thread: http://www.coldplaying.com/forum/showthread.php?t=45905

Fan Reviews

All fan reviews have been submitted to us by the members of Coldplaying.com[1], unless stated otherwise.

---

Coldplay Live in Stockholm

I just got back from the Coldplay concert in The Globe Arena. My legs hurt after standing in one spot for nearly three hours but I’m satisfied still.

We bought the tickets to the concert months ago and shortly after I told my sister I was going to see them and her spontaneous thought was “boooring”. At that point I didn’t really disagree with here. I’m not a huge fan but one of my friends convinced me to go along (it didn’t take much to do that) so I did. And I don’t regret it.

They never played Trouble from Parachutes and that disappointed me a bit but not much since I wasn’t really expecting them to and I would have wanted it to last a bit longer, I always do after a live concert but just over 90 minutes is a tad short. Besides that it was a great show. Their music came alive unlike when you listen to their CDs that, at points, can almost make you sleepy. Combine this with a great show where lights and video played a big part and you have one helluva party.

I did record two short bits and I’ll see if I can get them up here when I’m not in bed, otherwise i just might blog some youtube clips just so that I can sneak in on the blog and watch them every now and then

http://blog.nordenfelt.com/2008/09/17/256/

---

Last night Mia and I, and her old swimming friends Ida and Anna went to Globen Arena (incidentally, we live right next door), and saw Coldplay. I'm a casual Coldplay fan at best, and generally don't even listen to them unless someone else puts them on. Sometimes I think it's a bit gay to be a Coldplay fan, no? Last night was not gay.

Ida and Anna came over around 6pm, and since we only had a two minute walk to the Globen (which, resembles and enormous white golf ball), we had some dinner first. I prepared the finest curry I've ever eaten, and redeemed myself for my lackluster effort at Mia's friend's house the week before with Ryan. They girls supplied some wine. The three of them chatted in incomprehensible Swedish while I lounged on the couch looking at photos from New Zealand and wishing I could go back there, like now.

The one and half glasses of red wine I drank merely put me in somber, sleepy mood, and I spent the first half hour of the opening act (who happened to be the drummer from the Strokes - pretty sweet), yawning my brains out. As usual, there was about a 45 minutes delay between sets, and Coldplay finally came out around 9:30. Someone, Ryan maybe, or maybe Nate told me that they put on a good show - it didn't disappoint.

Chris Martin must be one speed or something, because he didn't sit still for the entire concert and was full of boundless energy. Even playing his piano he was jerking and gyrating around. The band truly looked like they were having an immense amount of fun. The songs were played with enormous energy, second only to Dave Matthews and his namesake Band in my opinion. In hindsight, it was probably the best 'stadium' concert I've ever been to. Well, maybe a close second to U2, my first concert in Philly with Nate and Dane. But anyway, it was surprisingly awesome.

And the audience was insane! They sang along to every song with remarkable clarity. During the brief intermission before the first encore, they were chanting and stomping and the whole place felt like it would cave in. Quite impressive.

At one point, the whole band ran off the stage and sprinted across the floor towards the back of the arena and proceeded to climb up the stairs to the lower level of seats, just under where we were seated. According to Martin, "We can't fly all the way to Sweden and not come visit the back!" They played two songs from right in the audience, and both included a harmonica.

http://andyschell.blogspot.com/2008/09/swedish-for-beginners.html

Media Reviews

Aftonbladet.se rapporterar live från konserten

• 22:32 By the way, nu fyller folk sina handväskor fulla av konfetti. Härlig sovenir..antar jag..
• 22:25 Ja, hörrni, så var det slut för ikväll. Grattis till er som har biljett till imorgon, ni lär inte bli besvikna! Tack för att ni hängde med mig här ikväll, nu blir det hemgång och försöka somna in med Coldplay surrande i mina halvt döva öron. Ljudet var med andra ord högt. Men bra.
• 22:24 Tack tack tack, säger de igen och nu verkar detvara över, det är stående ovationer både från publik och från Coldplay själva.
• 22:19 Sicket VRÅL, det blir när gänget bankar igång Yellow, självklart är numera scenen gul. Publiken är med från start och missar inte en stavelse. Undrar hur det känns att vara Chris Martin just nu? Ganska mäktigt antagligen...
• 22:18...och DÄR är de tillbaka, Chris Martin knäböjer i vördnad för publikstödet.
• 22:18 Publiken vill ju definitit ha mer...
• 22:17 Scenteknikerna börjar plocka ihop, så det verkar inte bättre än att det nu är över för denna kväll. Eller är det en klassisk luring?
• 22:15 Tack så mycket allihop, kanske ses vi i morgon igen, hoppas Chris Martin och bandet applåderar publien rejält, kanske blir det inga extranummer, känns inte så.
• 22:13 Dags för ny backdrop (som alltså hänger bakom bandet på scen), nu står det bara VIVA, som kan ses på bandets hemsida. Nu börjar de tacka för sig...men vi räknar med extralåtar så klart..
• 22:11 Det skulle man nästa kunna tolka som en avslutning..but no, vi kör lite till.
• 22:10 Det fullkomligt öser ner och hela publiken står nu upp.
• 22:09 Och DÄR kom konfettin.
• 22:08 Det varar dock inte så länge, nu är det dags att dansa igen. Dags för Death will never conquer.
• 22:07 Efter den urladdningen lugnar Chris Martin ner det hela med lite lugna pianotoner.
• 22:04 "Give me swedish girls"..sjunger han istället för originalraderna, hyfsat populärt det också. De vet hur man ställer sig in hos en publik minsann!
• 22:03 Rolig detalj, på scen har boysen en liten, liten tv. Ser ut att komma från 60-talet, den bara står i ett hörn som en del av inredningen och spelar upp allt som händer på scenen.
• 22:01 Från ingenstans kommer ett maxat bankande på alla instrument samtidigt, kan ju bara vara Politics.
• 21:59 Nu blev det lite paus när grabbarna ska försöka ta sig tillbaka till scen igen..samtidigt spelas en remix av Viva la vida, kan funka på Ibizas dansgolv inom kort.
• 21:58 Trummisen Will får köra en låt alldeles ensam, tyvärr vet jag inte vad den heter..
• 21:56 Han även avslutar superhiten Scientist med att sjunge "...and it hurst with every heartbeat". Nu är publiken mer med på denna EXTREMA hyllning.
• 21:53 Efter Robyn-hyllningen som så klart drog ner en massa applåder, även om det tog ett tag: publiken var inte beredd alls, så kör de igång en akustisk och vacker the Scientist.
• 21:52 Därifrån börjar Martin sjunga på With Every Heartbeat av Robyn..tidigare idag har han berätta om hur mycket han älskar Robyn, hyfsad hyllning!!
• 21:50 Ok, jag har aldrig varit med om något liknande på en spelning, helt plötsligt sticker alla av scen och kutar genom publiken och upp på ena sidan. Sen tar de plats högst upp bakom publiken...crazy!
• 21:48 Globen ser numera ut som en julgran, alla kulorna har fått kulörta färger och allt känns som en enda stor julafton.
• 21:46 Pukorna bankas vidare på i mäktiga Lost.
• 21:44 Globen hoppar och kokar över, Chris Martin dansar mitt i och sträcker, som han brukar, både huvud och armar upp mot taket.
• 21:42 Trummisen Will Champion

står mitt på scen och totalmanglar två megapukor.

• 21:40 Högsta jublet för kvällen drar igång när Viva la Vida sparkar igång, och då menar jag sparkar, som en hästspark mitt i magen!
• 21:28 Vad händer? Helt plötsligt kommer det upp ett golv från golvet, på det står ett piano och diverse instrument. Ut går hela bandet och trängs numera på en 5 kvm stor platta, där drar de engång en upp-popas God put a smile upon your face.
• 21:26 Dags för nytt igen, Strawberry Swing är onekligen är rätt fin bit, som min kollega Malin här bredvid skulle sagt!
• 21:24 En enorm styrka från både publik och band, Martin är ute och hoppar vilt bland publiken. Han tackar med att "you are in an amazing form"
• 21:22 Fix you..tror ni det är allsång eller??
• 21:21 Tack allihop på snygg svenska klarar han av i alla fall.
• 21:19 Energin är det inget fel på, Chris Martin hoppar upp och ner, kör någon form av robotdans och verkar allmänt nöjd med tillvaron.
• 21:16 Nu gled en megastor skärm ner bakom bandet och där projiceras nu en ensam sångare vid sitt piano och sjunger Chinese Sleep Count.
• 21:13 Nu har fler bollar rullats ner, ger en cool effekt eftersom de hela tiden byter plats. Har tagit en skitdålig bild men ni ser i alla fall att här är bollar...
• 21:12 Cemetarys...jag tippar den som nästa singel, sicket ös!
• 21:10 Ny låt nu från senaste albumet, Cemetarys of London och jag är ledsen, men bombastiskt..igen!
• 21:08 Speed of sound är en klockren arenarökare! Chris Martin tackar för att bandet fick komma till Stockholm denna septemberkväll och ber samtidigt om ursäkt för att han itne kan ett enda ord svenska, applåder självklart!
• 21:06 ...och nu snackar vi bombastiskt!
• 21:05 Speed of sound nu!
• 21:03 Låter avslutas av att Martin står mitt i publikhavet och säger Tack Tack Tack!
• 21:02 Man går från en hit till den andra, nu kör man iväg en dånande In my place.
• 20:59...samtidigt som han fullständigt bankar ihjäl sina pianotangenter!
• 20:58 Om någon varit orolig för att Chris Martins röst inte skulle hålla ikväll, så not to worry, jisses, den killen kan sjunga...
• 20:56 Alldeles i mitten av Globen snurrar en gigantisk boll där bandet avbildas direkt från scen, svårt att förklara, men bra snyggt!
• 20:55 De välkända pianotonerna till Clocks börjar rulla så fort Martin landar vid sin stol vid pianot.
• 20:54 Total allsång i slutraderna "If you love med, wount you let me know" Incredible, säger Chris Martin.
• 20:51 Violet Hill drar på rejält.
• 20:50 Killarna är på scen och spelar just nu bakom en giganstisk genomskinlig duk. Backdropen är samma som senaste skivomslaget.
• 20:49 Första låten, Life in technocolour börjar dåna..scenen är fortfarande tom.
• 20:48 Bra uppvärmning verkar det som, det släcks ner och publiker vrålar!!!
• 20:47 Det värms upp med någon form av klassiskt musik, högt som f-n. Vill säga att det är Vivaldi, men vad vet jag.
• 20:38 Coldplay lockar en bred publik, prinsessan Christina gick precis förbi samtidigt som Idol-Markus står och väntar spänt inte långt därifrån.
• 20:36 Förresten, har en känsla av att ordet bombastiskt kommer att användas flitigt ikväll, så har du synonymer för ordet så var inte rädd för att skriva i kommentatorsfältet. Tack på förhand.
• 20:35 Folk börjar känna att nått är på gång, det applåderas och skriks lite till höger och vänster.
• 20:30 Välkomna till en kväll i arenarockens tecken. Vi snackar Coldplay och vi snackar Chris Martin. Det känns lite som att kvällen ligger i hans knä, det är han som bestämmer om det här blir magiskt eller inte. Det har sagts om honom att han har energi för att försörja en skotsk stad med energi...lovar gott, häng med så får vi se.

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article3337307.ab

---

Coldplays konsert i Globen en högmässa

"Om U2 på 80-talet förnyade skrivandet av moderna psalmer i rocktappning, så gör Coldplay samma sak fast 20 år senare." skriver HP:s recensent om konserten i Globen.

MUSIK. Coldplay, Globen, Stockholm, 17 september 2008

Om U2 på 80-talet förnyade skrivandet av moderna psalmer i rocktappning, så gör Coldplay samma sak fast 20 år senare.

Jag hinner tänka tanken när sångaren Chris Martin låter orgeltonerna i fantastiskt vackra ”Fix you” dåna ut över den 14 289 personer stora församlingen som i sin tur mangrant ställt sig upp i bänkarna för att sjunga den centrala textraden ”when you get what you want but not what you need”.

På denna den första av två utsålda kvällar tillägnas låten dessutom trummisen Will Champions dotter som denna onsdag fyller två år. Och nej, det känns inte för ett ögonblick som vare sig publikfrieri eller ens effektsökeri utan blott och bart bandmedlemmar som känner sig extremt bekväma i rollen som 2000-talets senaste arenarockband.

Efter att i samma lokal och för knappt två veckor sedan ha bevittnat en samling mer än lovligt trötta åskådares ickeinsats i sällskap med R.E.M., så är den ungdomliga publikens hysteriska hyllande hjärtevärmande.

Majoriteten bland de närvarande köper att kvartetten inte alltid framför låtarna slaviskt enligt cd-versionerna men alla noterar kanske inte den lilla tv:n på scen som visualiserar det som bandet lagt på sequencers (stråkkvartetter och annat) eller att konfettin som sprutas ut över ståplatspubliken faktiskt är fluoroscerande och mångfärgade små pappersfjärilar.

Men på något sätt är det bandets tanke bakom som räknas och den tränger fram mitt i all allsång.

Mot slutet når Coldplay en höjdpunkt. Helt plötsligt rusar bandet genom publikhavet, upp för en trappa och till en liten scen som byggts i hallens bortre hörn.

– De längst fram kan slippa behöva känna lukten av oss i tio minuter, skojar Chris som uppmanar de närmaste i publiken att inte ta bilder då såväl bilringar som gropar efter utklämda finnar kan synas.

Mot slutet ramlar Chris in i refrängen till Robyn/Kleerups ”With every heartbeat” och vi tror – återigen – honom när han säger att det är en fantastisk låt. För vi har förstått att ord är alldeles för viktiga för att skoja med.

TONY BALOGH

http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=351676

---

[translated by www.stars21.com]

Coldplays concert in the Globe a high mass

"If U2 in the 80s re-writing of modern hymns in the rock filling, so do Coldplay same thing settled 20 years later." writes HP's reviewer of the concert in the Globe.

Music. Coldplay, Globen, Stockholm, 17 September 2008

If U2 in the 80s re-writing of modern hymns in the rock filling, so do Coldplay same thing settled 20 years later.

I can imagine when singer Chris Martin let the organ tones of extremely beautiful "Fix you" thunder out of the 14 289 persons large Assembly which, in turn, a man stood up in the benches to sing the central line "when you get what you want but Note what you need. "

On this the first of two evenings devoted to utsålda song also drummer Will Champions daughter, who this Wednesday to two years. And no, it was not for a moment that neither audience wooing or even SHOWMANSHIP but merely band members who feel extremely comfortable in the role of 2000's last arena rock band.

After that, in the same room and barely two weeks ago, have witnessed a collection of more than lawful tired åskådares non-intervention in the company of REM, as the youthful audience hysterical acclaimed heartwarming.

The majority among those present to buy the Quartet is not always in front of the songs slavishly according to the CD versions, but all the notes may not be the little TV on the scene that visualizes it as the band put on sequencers (string quartets and otherwise) or to konfettin which sprayed out over the standing audience actually is fluorogenic and multi-colored small paper butterflies.

But somehow, it is the band's philosophy behind that counts, and it penetrates the midst of a singsong.

Towards the end Coldplay reaches a pinnacle. Suddenly the band rushes through the crowd the sea, up a staircase and a small stage built in the hall's far corner.

- The front, can escape to smell us in ten minutes, joking Chris calling on the next in the audience not to take pictures when both TIRE which pits after utklämda Finns can be seen.

In late fall Chris into the chorus to Robyn / Kleerups "With every heartbeat, and we believe - again - to him when he says that there is a great song. For we understand that words are too important to joke with.

TONY BALOGH

---

Dödsallvarligt och glädjesmittande

Under onsdagskvällen visade arenarocken upp sitt allra varmaste ansikte i form av Coldplay på Globen.

• Arenasoftrock
• Coldplay
• Globen, onsdag
• Publik: 14 289.
• Bäst: Spelglädjen och Viva la vida.
• Sämst: Temposvackan som startar med In my place.

Jag hade mina dubier och under den nära 50 minuter långa pausen efter uppvärmaren Albert Hammond Jr:s finfina klös på trippla gitarrer går tankarna till Roskilde för några år sedan, då två vänner bokstavligen stod och somnade framför Coldplay i sommarnatten. Mitt enda livemöte hittills.

Så dundrar Life in technicolor igång och de dyker upp bakom ett genomskinligt draperi. Jublet får närapå kupolen att lyfta, spottar bländar och en jätteboll mitt över publikhavet lyser blå. I takt med tusentals lcd-displayer på kameror och mobiler. Violet Hill tar vid, nej attackerar innan Clocks möts av öronbedövande jubel.

Chris Martin är på ett strålande humör, hoppar skuttar dansar, med eller utan gitarr eller piano. Ut på ramperna, runt i ring. Chosefri, helt utan trötta rockposer smörar han rejält i mellansnacket. Men det låter faktiskt som han är en precis så snäll och vänlig själ att jag köper det.

Så långt tappar konserten en gnutta tempo och när Chris Martin viftar bort 42 med orden "alla okej så långt?" blir det svårt att ta hans dödsgrubblerier riktigt på allvar. Emellanåt kommer jag på mig själv med att titta mer på effekterna runtomkring än att lyssna på musiken.

De må ha en rejäl bit kvar till U2:s (ö)kända arenashower, men nog har de funderat både en och två gånger på presentationen. Stora bollar snurrar, sänks och höjs och skiftar färg. Viva-omslagsbilden i fonden försvinner till förmån för en storbildsduk med växlande motiv. Därtill en radda infall och detaljer. Som en stråkkvartett på en 50-talsliknande tv.

Plötsligt rusar alla fyra ut på sin vänstra ramp, där en intim liten klubbscen med Billie Jean-upplyst golv dykt upp som från ingenstans och kör God put a smile upon your face som ett tajt litet klubband.

Tillbaks på stora scen. Viva la vida, drivande pukor och allsång från åtminstone 10 000 strupar, blodrött ljus och arenarocken visar upp sitt allra vackraste varmaste ansikte. Efter en tung och kraftfull Lost rusar de helt sonika ut bland publiken och upp på läktaren i bakre kurvan där de kör The scientist med banjo och munspel.

Några låtar och ett gigantiskt konfettiregn senare tackar de, "syns i morgon" och bugar längst fram på scenkanten. Men kommer tillbaks för extranummer, Yellow vadande i konfetti och med falskt gitarrspel.

Men vad gör det. Coldplay-fansen har firat julafton och jag, jag kan faktiskt inte sluta le.

Patrik Andersson

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=445899

---

[translated by www.stars21.com]]

Seriously, death and joy of catching

During Wednesday evening showed up arena rock its very hottest face in the form of Coldplay at the Globe.

• Arena Soft Rock
• Coldplay
• Globe, Wednesday
• Audience: 14 289.
• Best Games excitement and Viva la far.
• Worst: Tempo recession that starts with in my place.

I had my doubts and during the nearly 50-minute break after heaters Albert Hammond Jr. 's at INDISCRIMINATING DANDY trebles guitars are reminiscent of Roskilde a few years ago, when two friends literally stood and fell asleep in front of Coldplay in the summer night. My only live session so far.

So thunders Life in TECHNICOLOR running and they appear behind a transparent curtain. Jubilation may be near the dome to take off, spitting aperture and a giant ball of my audience ocean blue lights. As thousands of LCD screens on cameras and mobile phones. Violet Hill takes in, no attack before the Clock face of deafening jubilation.

Chris Martin is in a brilliant mood, jumping skuttar dancing, with or without a guitar or piano. Out on the ramps, around the ring. Chosefri, without tired rock posturing buttering him really bad among the talking. But it sounds really he is just so kind and friendly soul that I buy it.

So far the concert lose a little momentum and when Chris Martin dismissed 42 with the words "all okay so far?" it will be difficult to take his death PONDERING really seriously. Occasionally, I find myself having to look at the effects around than to listen to the music.

They may have a substantial way to go to U2's (in) famous arena shows, but they probably have wondered more than once on the presentation. Great balls spinning, lowered and raised, and changes color. Viva-artwork in the fund will disappear in favor of a storbildsduk with varying motives. By introducing Radda incident and details. As a string quartet on a 50-century-like television.

Suddenly rushing all four on his left ramp, where an intimate little club scene with Billie Jean-lit floor appeared as from nowhere and run God put a smile upon your face as a tight little klubband.

Back on the big stage. Viva la far, driving TIMPANI and singing from at least 10 000 throat, blood-red light and arena rock shows up on his most beautiful warm face. After a heavy and powerful Lost rushing they simply out among the audience and up on the grandstand in the back curve where they run The scientist with the banjo and harmonica.

Some songs and a gigantic confetti rain later thank those, "appears in tomorrow" and bows at the front of the stage edge. But going back for extra numbers, Yellow vadande of confetti and a counterfeit guitar playing.

But what makes it. Coldplay, the fans have celebrated Christmas Eve and I, I really can not stop smiling.

Patrik Andersson